Gelay

Jag har en vän(läs kain) som allt som oftast talar om för mig hur jag var när jag var liten och vad jag gjorde och sa osv, det här kan ju vara väldigt roande då jag ofta inte har något minne av händelsen. Men min vän intygar alltid om att så var det faktiskt.
Jag har nu själv tittat tillbaka i tiden lite och närmare bestämt till den tid som jag borde referera till som "The Dark Ages" i mitt liv. Nämligen när jag lyssnade på Hip Hop och tyckte det var det fränaste som fanns. Jag kan erkänna att jag hade stora vida byxor med häng, och att jag blev överklycklig när jag ärvde en svart Wu Tang med kamoflage mönstrad loga.
Jag kommer också ihåg att jag var för feg, när man på musiken skulle presentera ett band och prata om det i 5 minuter, för att sedan avsluta med att spela upp en  av deras låtar, för att välja wu tangs-wu tang clan aint nothing to fuck with och istället valde någon inte riktigt lika hård låt.
Hip hopen var ju  starkt associerad med basket på den här tiden,och jag övervägde stark i det tysta, trots att den enda jag kände till som var kortare än jag i min ålder var innehavare till det fina tillägs namnet "Lill" före sitt Johan att satsa på en karriär som basket stjärna.
Man kan ju undra var det här intresset kommer ifrån då inga av mina kompisar på den här tiden delade denna fasination av Hip hop och baggy-Jeans. Och jag tror nog faktiskt att förklaringen är så pass enkel som att det här var det coolaste jag sett på tv: