Gelay

Jag har under en tid talat om för mig för andra och mig själv att jag har tänkt träna varje dag här på resan.

Idag var alltså den första dagen det gavs tillfälle.

Med snarlik känsla som man hade som liten på julafton sov jag alldeles oroligt, i väntan på att kl skulle bli minst sju innan jag skulle till att få springa.

Dom första 100 metrarna sprang jag likt ett proffs.

För att sedan gå in i väggen så hårt när första nerförsbacken var slut, synd då bara att det efter en liten stund kom en uppförsbacke. Men så mycket vilja som man besitter så stog jag ut i 38 minuter.

Rädslan är däremot enorm över hur stel jag kommer vara snart.